Överge inte dig själv! 

Vi vet så väl…
Vi är medvetna om hur vi vill vara, vart vi är på väg och vad vi vill uppnå men så fort vi gör ett felsteg eller då resultaten inte infinner sig exakt när och på det sätt vi önskar, så kastar vi in handduken. Ännu en gång.

När detta skett ett antal gånger vill vi inte bli påminda om det vi nyss sade var en önskan, ett mål eftersom vi har använt upplevelsen till att än en gång ha stämplat oss. Vi har skaffat oss ytterligare ett bevis på hur ofullständiga vi är. Trots föresatserna och den initiala övertygelsen om att vi skall klara av det vi bestämt oss för, så får den del inom oss som ständigt för en tävlan med oss – egot, den inre domaren, självkritikern, eller vad vi vill benämna den – makten och övertaget i vårt liv igen. Vi stoppar undan vår längtan, vår dröm långt ner i våra inre källarvalv och försöker att helst inte tänka på det mer. Vi lurar till och med oss själva och intalar oss att det inte var så viktigt.
 
För att kunna vara vår egen bästa vän behöver vi vara riktigt vakna och uppmärksamma, och tydligt se vad det är för strid som egentligen alltid pågår inom oss för att kunna styra om gamla vanor och präglingar från det förflutna. Vi behöver inse att de sitter djupt rotade i våra ”hjärnspår” men att vi med envis och uthållig själviakttagelse och disciplin alltid har makten att utrota den gamla styrningen. Vi behöver också påminna oss själva om att hållbara förändringar sällan går enkelt, snabbt eller utan vedermödor. Illusionen om att någon skall komma och ”rädda oss” och ”fixa till” livet för oss behöver också förlora sin lockelse.
 
Vi får sluta upp med att svika oss själva när vi som mest behöver oss! Tar vi oss själva på allvar – har vi kraften inom oss till vårt förfogande!