Astrologi och relationer
Det är spännande och utmanande med relationer. Och inte alltid så helt enkelt... Astrologin kan definitivt vara en vägledare om hur och på vilket sätt hantera dem. Och ge vissa "förvarningar".
I de sk. compositehoroskop jag arbetar med för att ställa relationshoroskop, ser man utmaningarna och själva "meningen" med varför två personer förts samman. De utmaningar som finns i ett sådant horoskop bör medvetandegöras och erkännas av bägge parter för att gemensamt sedan också dela på ansvaret som krävs för att få till utmaningen. Det räcker alltså inte med att enbart en av parterna känner till och tar ansvar för energin. Ensam klarar ingen att i längden bära två.
Ett klassiskt exempel är terapeuterna C G Jung och Sigmund Freud. Deras relation började som ett intensivt samarbete där många trodde att Jung var den självklara efterföljaren till Freud och skulle föra hans arbete och teorier vidare. I deras relationshoroskop har de en sk opposition, ett spänningsförhållande mellan planeten Mars och Pluto. Det är en klassisk astrologisk indikation på maktkamper och viljekamper, oavsett om de är medvetna, erkända eller hålls hemliga av någondera parter. Det var till slut också just en maktkamp som gjorde att de bröt med varandra. Jung kände sig styrd och kontrollerad av Freud, och gick vidare för att utveckla sina egna idéer om det omedveten och drömmar etc som inte Freud accepterade.
Jag har själv sett samma planetenergi i ett par relationer jag varit i.Till en början har jag negligerat dem. Intellektet har trott att jag skall "fixa dem", att jag via medvetandet skall kunna hantera dem. Men för mig har det då visat sig övermäktigt, som en alltför tuff utmaning med tilltagande känsla av "kramp" och mer och mer glädjeavsaknad. Så resultatet har för mig också blivit att jag valt att lämna. Naturligtvis finns det, som alltid, en anledning till att människor kommer i ens väg. Och det är väsentligt att också ta sig en funderare på vad de väcker inom en själv, vad de speglar inom en. Att lämna relationer innan man fått det klart för sig innebär säkerligen att man missat läxan.
Självklart kan man välja att vara kvar och "kämpa på" i varenda relation man har - och ibland är det förvisso det som kan leda till "nya höjder". Var och en får naturligtvis avgöra när och om man tar ett sådant beslut. Men jag tror också att hur man reagerar i en sådan situation är ställt i relation till vad man är van vid för typ av relationer för övrigt. Ju mer man upplevt av friska, levande, glädjefulla och inspirerande möten desto mindre tror jag att man är benägen att lägga tid, energi och kanske en stor del av sitt liv på något som inte är bra för en.
I de sk. compositehoroskop jag arbetar med för att ställa relationshoroskop, ser man utmaningarna och själva "meningen" med varför två personer förts samman. De utmaningar som finns i ett sådant horoskop bör medvetandegöras och erkännas av bägge parter för att gemensamt sedan också dela på ansvaret som krävs för att få till utmaningen. Det räcker alltså inte med att enbart en av parterna känner till och tar ansvar för energin. Ensam klarar ingen att i längden bära två.
Ett klassiskt exempel är terapeuterna C G Jung och Sigmund Freud. Deras relation började som ett intensivt samarbete där många trodde att Jung var den självklara efterföljaren till Freud och skulle föra hans arbete och teorier vidare. I deras relationshoroskop har de en sk opposition, ett spänningsförhållande mellan planeten Mars och Pluto. Det är en klassisk astrologisk indikation på maktkamper och viljekamper, oavsett om de är medvetna, erkända eller hålls hemliga av någondera parter. Det var till slut också just en maktkamp som gjorde att de bröt med varandra. Jung kände sig styrd och kontrollerad av Freud, och gick vidare för att utveckla sina egna idéer om det omedveten och drömmar etc som inte Freud accepterade.
Jag har själv sett samma planetenergi i ett par relationer jag varit i.Till en början har jag negligerat dem. Intellektet har trott att jag skall "fixa dem", att jag via medvetandet skall kunna hantera dem. Men för mig har det då visat sig övermäktigt, som en alltför tuff utmaning med tilltagande känsla av "kramp" och mer och mer glädjeavsaknad. Så resultatet har för mig också blivit att jag valt att lämna. Naturligtvis finns det, som alltid, en anledning till att människor kommer i ens väg. Och det är väsentligt att också ta sig en funderare på vad de väcker inom en själv, vad de speglar inom en. Att lämna relationer innan man fått det klart för sig innebär säkerligen att man missat läxan.
Självklart kan man välja att vara kvar och "kämpa på" i varenda relation man har - och ibland är det förvisso det som kan leda till "nya höjder". Var och en får naturligtvis avgöra när och om man tar ett sådant beslut. Men jag tror också att hur man reagerar i en sådan situation är ställt i relation till vad man är van vid för typ av relationer för övrigt. Ju mer man upplevt av friska, levande, glädjefulla och inspirerande möten desto mindre tror jag att man är benägen att lägga tid, energi och kanske en stor del av sitt liv på något som inte är bra för en.