Brev från din inre vän.

 Hej!
Jag är din natt- och din dagsdröm. Ibland kallar man mig för din intuition, din inre röst, din inre vägledare. Jag har det inte helt lätt måste jag erkänna, och det gör mig förvirrad emellanåt.
Det talas och skrivs mycket om mig nu för tiden. Bland annat påtalas att man skall, och också gärna önskar, lyssna till mig. Många säger iallafall att de vill det.

Jag tycker att jag är tydlig med det jag vill framföra, men det verkar som om mina budskap, trots den i ord uttryckta längtan, ändå inte uppskattas. Jag gör mig tydligare och tydligare eftersom du vidhåller och fortsätter att bedyra att du verkligen, verkligen vill lyssna på mig.... Jag kommer i tuffare och tuffare kostymer, jag påkallar din uppmärksamhet med både livets utamande dagshändelser och i skrämmande mardrömmar. Jag till och med försöker kontakta dig genom sjukdomar, för att få dig att lyssna.

Du har ju ändå sagt att du vill lyssan inåt. Men fortfarande – trots att just dessa sätt måste vara mycket plågsamma för dig- så vidhåller du att jag skall tala. Och det gör jag! För det är ju du som har bett mig. 

Det jag vill är väl! Men varför kallar ni mig då för otur, orättvisa och olyckligt öde… Jag gör ju – igen – bara det ni själva önskar och har bett mig om. Jag kan inte annat än att lyda   - då jag alltid är i er tjänst….

Hälsningar
Din inre vän