Det största modet...

Jag blev påmind nyligen...
 
Det största modet, som jag ser det, är att våga erkänna verklig-heten – dvs. sanningen om oss själva och vår livssituation, precis som den är. Att utan illusioner, förnekanden, fördömanden eller "önskedimmor" ta till sig den. 
 
Att inte ständigt, per automatik, "tänka positivt" innan sanningen haft en chans att landa och så sakteliga börjat kunna rota sig till en ny helande inskt... Eller så fort känslan av att det är något litet som kanske inte stämmer helt, något som skaver och som borde uppmärksammas och förändras, istället snabbt se till att distrahera sig med radio, tv, dator, mat, godis ”nått kul” eller allsköns aktiviteter... Ju mer vi flyr den känslan, den signalen, som ingenting annat vill än hjälpa oss, försenar vi effektivt den egna utvecklingen och upplevelsen att i längden må bra.
 
Så oerhört enkelt det borde vara egentligen – att omfamna verkligheten som den är och sluta kriga mot existensen. Livet vill oss ju alltid väl även om vi med vår bristande fattningsförmåga i stunden inte inser det...

Det enkla är oftast det svåra..
.