En framtida drömkultur

Tänk när vi blir ett drömsamhälle!
När nattens drömmar värdesätts och firas. Det är ett samhälle där vi börjar dagen med att  intressera oss för egna och andras drömmar. Och där vi till frukosten samlas och har för vana att naket och uppriktigt dela nattens inre upplevelser med varandra. Många ursprungsbefolkningar har länge hedrat drömvärlden, och sett den som kanske mer väsentlig än vår "vanliga" verklighet. De har förstått att drömmarna är själens språk.

I en sådan framtida kultur säger ingen "det var bara en dröm". Drömkällan respekteras istället självklart för dess outtömliga och uthålliga guidning med ständiga leveranser av stärkande och klarsynt livsvisdom. Då har vi också förstått att drömvärlden är en annan verklighet, men en dimension lika viktig att ta på allvar som den värld vi säger oss leva i, i vår "vakna" tillvaro.

Vi har då förstått att vi alltid drömmer, att alla dimensioner vi existerar i är olika aspekter av en och samma mångfacetterade dröm. Tillvaron, nuet, livet.... Kontakten med dessa olika världar gör oss levande. Där finns fantastiska gåvor av läkande, kreativitet och andlig vägledning som erbjuds oss.  

Men ett samhälle som inte värdesätter drömmarna, och det inre livet är ett dött samhälle. Det är ett skrämmande samhälle med skrämda ensamma individer, och där rädslan för kontakt med sig själv är den yttersta anledningen till känslan av alienation. Den viktigaste lärdomen har gått förlorad. Vi är här för att vakna ur drömmen.  
Vad jag längtar till ett sådant framtida drömsamhälle!