Förnöjsamhet, farmor och tillit till Livet!

Lite mini-semester
Gläder mig så åt ett par dagar i en annan stad - Västerås - för att ännu en gång hålla grundkurs i astrologi.  Jag vet inte vilken i ordningen det blir, jag har tappat räkningen - men lika KUL är det, precis som den första jag hade i slutet av 80-talet...
Förutom att hålla kurs och träffa mysiga kursdeltagare så gläds jag så åt att få lite mini-semester imorgon. Jag jobbar ju mycket, företagarklimatet i Sverige är tufft och det blir inte alltid möjlighet till så mycket semesterresor och ledighet som önskat. Men då njuter jag väääldigt mycket av att komma hemifrån ett par dagar även om det är i ”tjänsten”. Så morgondagen skall jag verkligen njuta av att lulla runt på stan, fika och mysa.
Förnöjsamhet som gåva
Att vara förnöjd är nog lite av en gåva, att kunna uppleva livet på det sättet... Det var något som min farmor lärde mig. Hon var ett enastående exempel på just det. Hon hittade alltid glädje i stunden, i vardagen. Och jag älskade att vara hos henne, och tillsammans med henne som liten. Hon hade haft ett ganska fattigt liv som handlade mycket om att vända på kronorna och lära sig få pengarna att räcka till. Men min pappa sade ofta att barndomshemmet var så fullt av värme och kärlek, trots den ofta tuffa ekonomiska situationen. När vi var ute och promenerade kallade hon mig sin ”käpp”, hon fick svårare och svårare att gå då hennes reumatism tog över mer och mer. Varje morgon då jag sov över hos henne gick vi upp vid 5- tiden för att hon skulle ta sina värktabletter: Hon drack kaffe med mjölk och socker på bit med en vetebullskiva till. Ingen reumatism-diet precis  med nutidens kunskaper - men då var då... Så det var hos henne jag fick lära mig dricka lite kaffe första gången.  
Gudstillit
Hon hade en stark Gudstro och det smittade av sig på mig. Hennes Gudstillit iallafall, även om min ”Gud” kom att bli annorlunda än den kyrkans gud hon bekände sig till. Men - just den där övertygelsen påverkade mig starkt, och jag tror att mycket av min egen envisa och positiva tro på Livet kommer ifrån hennes prägling. 
Jag kommer också ihåg att hon berättade en historia när jag var 8-9 år - om hur hon hade träffat min farfar. Hon sade att hon bett Gud att visa henne hennes framtida man, den man hon skulle gifta sig med, i parken hon skulle gå till den dagen. Och precis så blev det. 
"Farmor utnyttjade Gud!"
Hon träffade min farfar den dagen och de gifte sig, fick tre barn och hade ett långt liv tillsammans. Men när jag som liten fick höra denna historia - vars exempel säkert skulle kunna användas på kurser i tankens kraft och attraktionslagen nuförtiden,  så blev jag förskräckt. Jag sade inget till min farmor men tänkte upprört att farmor hade utnyttjat Gud. Jag vet att jag då tyckte att det var hemskt.  Senare i mitt eget liv har jag ju förlikat mig med hennes tankegångar och böner och istället själv kommit att se det som något bra och självklart det hon gjorde. 
Tack älskade farmor för din förnöjsamhet - en fin gåva att få se och uppleva !