Kärlekens kraft som bästa försvar

Idag på Facebook så citerade jag ur A Course In Miracles - något som när jag läste det för flera år sedan gjorde ett starkt intryck på mig. "Allt en människa gör är kärlek - eller ett rop på kärlek". Så klokt.... För även de mest vidriga handlingar är ytterst sett sprungna ur en längtan efter kärlek, att bli accepterad och omtyckt. Och det är ju det som är något av det svåraste att komma ihåg - när kärlekslösa handlingar "drabbar" oss eller någon närstående - och inte då frestas att istället lägga mer ved på krigsbrasan och bete sig likadant, eller kanske ännu värre tillbaka i tron att vi utrotar "det onda". Tron på vedergällningsprincipen skapar bara mer krigsöden och olyckor i våra egna liv. Angrepp är inte bästa försvar.
Det bästa immunförsvaret vi har mot den sk "ondskan" är just att så mycket som möjligt klara av att vara i dess motsats- i kärlekens kraft. Att se varje "angrepp" på oss som en utmaning, ett träningstillfälle att istället bestämma oss för att ta fram mer kärlek. Klara vi det så fäster inte angreppen, hatet, illviljan eller missunnsamheten tillnärmelsevis så starkt som när vi direkt och automatiskt svarar med samma medel - rädsla. Och resultatet blir ofta rena mirakel - eftersom det är en förändring av och ett frivilligt lämnande av ett lägre medvetandetillstånd med tillhörande känslor och tankar. Många är de mirakulösa händelser jag själv vid flera tillfällen fått uppleva då jag använt mig av detta och medvetet sänt "goda tankar" till människor som uppenbarligen och fullt medvetet har lurat mig t ex. I och med att jag vid de tillfällena inte valt att fastna i den första chocken och besvikelsen som givetvis infinner sig - utan förstått att djupare orsaker ligger till grund för dessa händelser, och att det finns en logisk orsak till att det sker, så har det hjälpt mig att vända situationen. Även om jag i den stunden inte har den exakta förklaringen till varför det händer, så är min uppfattning att jag aldrig någonsin kan vara ett "oskyldigt offer" - och det är uppenbarligen det som gjort att den tidigare "onda lurendrejjaren" känner av mina tankar och känslor - och då känt av ett dåligt samvete och valt att höra av sig för att ställa till rätta...
Jag tror envist på att livet verkligen ÄR en spegel - utan undantag. Och den föreställningen är lika sann de dagar, perioder eller år då solen inte skiner och då ekonomin och hälsan inte är på topp - likaväl som de dagar och perioder då allt flyter. Att det är mitt eget medvetande som är kärnan och den djupaste orsaken till manifestationer i mitt liv, är den sanning jag tror på. Och då blir det en naturlig följd att tro på att det är kärlekens kraft som är det bästa försvaret.