Låta tystnaden tala...

Så blev jag påmind om det igen idag...

Att... när någon ställer en fråga så är det långtifrån alltid ett svar på frågan som önskas...Egentligen.

Jo... frågan ställs förvisso - men troligtvis så är det inte ett riktigt svar frågeställaren är ute efter...Det kan iställlet vara en massa andra saker, som finns bakom det som låter som en fråga...

Som ett fikande efter bifall och ego-förstärkning i en tuff situation... Ett sätt att kanalisera en frustration...Kanske en "tyck-synd-om-mig-reaktion"    

Ibland är det bästa att inte alls svara på en fråga - trots att någon ber om ett svar...För mig finns det en läxa i detta...En läxa i att verkligen, verkligen känna efter om ett svar djupast sett är det som önskas...Eller om det är något helt annat som ligger till grunden för frågan!  

Och anar man att det kanske kan vara så... då är det definitivt bästa att ...bara vara helt tyst. Då kan spännande saker hända. Och frågeställaren får möta sin egen omedvetenhet - som då har en chans att bli medveten...Rätt spännande hur tystnaden kan hela, när osanningar inte direkt måste påtalas eller skrivas på näsan utan...bara få lösas upp! Av tystnaden själv!.