Offer, kontrollfreak - eller livstillit-stödjare?

Tre steg av uppvaknande till tillit

1. Vi tror att vi är offer. Livet är tufft, vi har oflyt hela tiden och anser oss vara  otursförföljda. Vi anser inte alls att vi har något som helst inflytande på livet och våra "omständigheter". Vi sörjer, klagar, protesterar och befinner oss för det mesta i ett "anti-livet"- tillstånd. Förutom en och annan ljusglimt som dyker upp anser vi för det mesta att "livet är piss".

2. Uppvaknandet har börjat, vi anar att vi har en oanvänd kraft som kan börja tas i bruk. I detta stadie läser vi böcker som "The secret" och en uppsjö av böcker på samma tema om attraktionslagen. Inget fel i det alls - det är ett steg på vägen. Vi börjar förstå att vi är magneter, att vi kan skapa våra liv och att vi har en potential att bli livskreatörer allihop. Det är bara det att om vi enbart stannar  i detta stadium, blir denna livsföring - utan att vi egentligen kanske är så klara över det - något som har sin orsak utifrån och är dikterat av panik och frustration. Den frustrationen brukar stegras då vi mer och mer,  trots vårt idoga övande med affirmationer och frenetiskt målbildsuppställande, inser att det vi önskar inte sker på det sätt vi så gärna vill iallfall.

3. Till slut släpper vi taget. Vi ger upp - på ett positivt sätt. Vi inser att vi inte kan ha full koll på vad som sker, på vad som kommer i vår väg. Istället har vi hittat en ovärdelig kraftkälla. Vi har med ödmjkhet insett att vi själva inte alltid inser vårt eget bästa eller kan vara så sturskt säkra på vad som just nu är bäst för vår utveckling. Men vi börjar ana att det är "något"som gör det. Kalla det vad vi vill - Livet, Kraften, Gud, Alltet. Alldelels oavsett vad vi benämnder "det" så har vi insett att vi kan lita på livet. Alltid.

Oavsett om vi tycker om det som sker, oavsett om målbilden vi satte upp i vår mentala träning går i mål precis när vi själva  önskar att det skall ske - eller ej så har vi hittat något.Vi har insett att livet främst är en skola med uppgifter som vi inte alltid förstår varför de ges oss - men vi har slutat att lägga alltför mycket tid på att stanna i "anti-fasen". Vi har förstått att vi får det vi skall ha, att livet är så mycket visare än vi själva. Vi har hittat tillfredställelse och glädje i livet -vi lever i tillit.