Offer och förövare?

Tänk om det är så att vi har missuppfattat sååå otroligt mycket vad gäller orsak och verkan, och att vår syn på "offer" och "förövare" är orsaken till att destruktiva handlingar bara fortgår i det oändliga... Jag är benägen att helt hålla med om vad Anita Morjani skriver i sin mycket livsbejakande bok "Döden gav mig livet", som ett resultat av den NDU(nära döden upplevelse) och den otroliga vändning inklusive läkning av sin svåra cancer, som hon varit med om...

"Alltså hyset jag ingeting annat än medkänsla för alla kriminella och terrorister i världen, liksom deras offer. Jag förstod på ett sätt som jag  akdrig gjort tidigare, att man för att begå sådana handlingar verkligen måste vara förvirrad, frustrerad, plågad och hata sig själv. En självförverkligad och lycklig individ skulle aldrig uföra sådana handlingar. Människor som sätter värde på sig själva och som delar med sig av sin kärlek utan villkor, är en ren glädje att umgås med. Men för att kunna begå brott av det här slaget måsta man vara emotionellt  sjuk, fakstiskt ungeför som att ha cancer. Men jag märkte att de som lider av den här sortens "psykiska" cancer behandlas med förakt av vårt samhälle och har ytterst små möjligheter att få någon praktisk hjälp, vilket bara förvärrar tillståndet. Genom att behandla dem på det sättet tillåter vi "cancern" i samhället att växa."

Så otroligt sant och viktigt det hon skriver....Att verkligen förstå vad som är orsak och vad som är verkan. Tänk när vi kommer dit i vår medvetenhetsutveckling att vi glömmer offer-  och förövare-tänket och istället förstår att det djupast sett "bara" handlar om okunskap och omedvetenhet...Jag längtar dit.