Om att vara på rätt frekvens...

Om att vara på rätt frekvens

Jag läste nyligen en indisk berättelse, tagen från "99 berättelser" skriven av Katarina Lundblad och Åsa Palmkron.

"Det finns en sägen om ett tempel som var byggt på en ö långt ute i havet. I templet fanns tusen klockor som ringde så vackert att alla hjärtan dansade av glädje. Templet och alla de vackra klockorna sjönk i havet för längesedan, men legenden berättar att de har fortsatt att ringa. Den som ger sig tid att lyssna kan höra dem än idag.

En ung man hade hört talas om klockorna och ville höra deras klang. Han hade bestämt sig för att ingen ansträngning skulle vara för stor. Hela dagarna satt han på stranden, men det enda han hörde var vågornas brus. Om och om igen frågade han befolkningen på ön om den hemlighetsfulla sägnen. Ständigt fick han samma svar: Den som lyssnar kan höra klockornas klang, men hans ansträngningar gav inget resultat.

Han gick ner till stranden en sista gång och lyssnade till havets brus. Han hade inga förväntningar på att höra klockorna så han brydde sig inte om att havet brusade och vågorna slog mot stranden. Då uppstod en djup tystnad i hans hjärta. I den tystnaden hörde han en liten klocka pingla. Sedan hördes en annan med lite djupare klang, sedan en till och en till, ända tills alla tusen klockor ringde i en underbar samklang.

Den unge mannens hjärta fylldes av förundran och glädje."

I kölvattnet efter böcker som "The Secret" t ex och med större och större medvetenhet som delas av fler och fler människor att vi alla är skapare av vår verklighet så är det lätt att tro att det hela handlar om viljeansträngning - och att det skulle vara den som fattas om vi inte uppnår det resultat vi önskar när vi har affirmerat, gjort vår mentala träning och satt vår affärsplan.

Men - eftersom det är de aktiva känslofrekvenserna i medvetandet som skapar och lockar fram efterlängtade mål - så kommer vi aldrig att nå några mål om vi om och om igen sätter våra mål utifrån ständigt fel frekvensutgångspunkt  - vilja, kamp,fight t ex....Och kryddar vi dessutom med frustration, rädsla och panik och aktiverar en känsla av att det "måste" hända, att vi "dör " om det inte inträffar etc - då har vi skaffat oss en strategi som med säkerhet aldrig kommer att ta oss till det önskade målet. Konsten är att släppa den negativa bindningen till att vara beroende av utgången, att släppa känslan av att på ett paniskt sätt "behöva" - och att istället mjukt och lekfullt välkomna det in i vårt liv. Då har vi lagt grunden för en betydligt bättre fungerande skaparfrekvensnivå. På samma sätt finns en parallell till något som jag för många år sedan fick höra - att änglarna aldrig kommer  till oss då vi befinner oss i ett tillstånd av förtvivlan och hopplöshet. De känner bara till glädje och söker sig naturligt till det de känner igen - nämligen frekvensen av glädje. Detta innebär ju då att vi själva först måste höja oss till den frekvensnivå vi vill uppleva mer av - för att överhuvudtaget kunna manifestera det i vårt liv.

Så - det bör ju vara dit, till den frekvensnivån, som den unge mannen i berättelsen kom, då han till slut lämnade viljeansträngningen bakom sig och bara öppnade sig för att ta emot vad som alltid funnits där -  under den tid han befunnit sig på fel mental- och känslomässig frekvens - och som konsekvens då inte hörde den ljuvliga klockklangen som alltid egentligen spelats för honom...