Vadå - universum testar oss?

Då och då läser jag uttryck som att ”universum testar oss, mig” etcetera. Vad menas med det egentligen? Jag har aldrig förstått detta uttryck.

Det låter så elakt, som att det fanns ett ogint, ondsint och illvilligt universum. Eller Gud till och med. Eller som att tillvaron genom något plötsligt ryck bara skulle ”testa” mig och oss alla för att "bara på kul” låta oss gå igenom allsköns utmaningar?

Jag väljer hellre att tänka att jag inte kan möta något annat än mig själv. Och jag känner mig inte benägen att skylla på något universum. Orsaken till det oönskade i mitt liv kan bara vare en enda. Jag själv. Och jag lägger inte skuld på mig själv för det - för jag har helt enklet inte hajjat bättre då jag skapat situationer som inte är önskvärda.

Jag tror istället fullt och fast på att det finns en 100%-ig logik bakom varje skeende - även om min begränsade fattningsförmåga inte alltid - iallfall inte just i stunden - greppar varför. Men sent om sider så brukar jag förstå. 
.
En annan aspekt av det hela är att det tar mycket på kraft, glädje och hälsa att vara ikrig med yttre krafter inklusive människor. Och jag är säker på att Universum gör så gott det kan - också.